Tree to bar


Vi på WermlandsChoklad vet exakt varifrån vår kakaoråvara kommer och du kan avnjuta vår choklad med gott samvete. Vi producerar tree to bar och har full kontroll på hela produktionsledet – från kakaoplantagen till färdiga chokladkakor. Det kan vi ha tack vare att vi har en kakaoplantage i Ecuador som delägare.

VÄRMLAND MÖTER ECUADOR
Vi värmlänningar vill helst göra allt på vårt sätt. Därför har vi sedan 2020 kakaoplantagen Santa Teresa utanför staden Patricia Pilar i Ecuador som delägare

Vi vet att de som jobbar på plantagen har bra villkor – både vad gäller arbetstider och lön. Eftersom plantagen är ekologisk är också miljön bra och de som jobbar där behöver inte hantera några farliga bekämpningsmedel. Vi vet också att de som jobbar med bearbetningen av vår kakao i fabriksanläggningen har det bra. När du köper WermlandsChoklad blir du en del av vår gemenskap med kakaobönderna i Patricia Pilar!

VÅR KAKAO HETER ARRIBA NACIÓNAL
Arriba Naciónal heter den kakao som odlas på plantagen utanför staden Patricia Pilar i provinsen Los Ríos i Ecuador

Arriba Naciónal är den vanligaste kakaon i Ecuador och brukar ses som landets stora stolthet. Arriba Naciónal är välkänd för sina fruktiga aromer med angenämt balanserad syrlighet och inslag av tropiska frukter.

Arriba Naciónal ger fantastiskt fin choklad som går ovanligt bra att kombinera med många spännande smaksättningar – från mint och lakrits till lingon och blåbär, för att nämna några goda exempel.

Förr ansågs Arriba Naciónal vara en variant av Forastero, den kakaosort som odlas mest i världen. Men numera kategoriseras den som en egen varietet tillsammans med Trinitario och Crillo. Samtliga räknas som fine or flavour cocoa. International Cocoa Organization (ICCO) definierar fine or flavour cocoa som kakao helt fri från defekter och med en komplex och tydlig smakprofil som är typisk för området där den växer, fermenteras och torkas. Den ska också vara historiskt och traditionellt knuten till sitt växtområde. Detta tycker vi passar perfekt in på vår kakao från Santa Teresa!

KAKAO – EN SPÄNNANDE FRUKT
Det var självaste Carl von Linné (1707–1778) som år 1753 gav kakaon sitt latinska namn Theobroma cacao

Det var självaste Carl von Linné (1707–1778) som år 1753 gav kakaon sitt latinska namn Theobroma cacao. Numera är namnet Theobroma cacao L, där L:et står för Linné. Kakao är en underart i familjen Malvaväxter (Malvaceae). I släktet finns ett tjugotal arter men det är endast Theobroma cacao som kan användas till chokladtillverkning. Kakaoträdet, som trivs bäst i skuggan av andra tropiska träd, kan bli mellan tio och femton meter högt. På plantagerna beskärs träden vanligtvis till en höjd på mellan två och fyra meter för att underlätta skörden. Vildväxande träd kan ha frukterna högt över marken, vilket gör dem svåra att plocka.

Kakaoträdet fäller sina blad – och får nya – tre till fyra gånger per år. Det har dessutom den egenheten att blommorna knoppas direkt på den cirka 20 centimeter tjocka stammen eller de kraftigaste grenarna.

Först på det andra eller tredje året blommar trädet, men det når inte sin fulla potential förrän det blivit mellan tio och tolv år. Då kan ett enda träd producera omkring 100 000 blommor per år!

Möjligen kan du ha sett kakaoträd i växthus i någon botanisk trädgård i Europa. Men träden växer normalt endast utmed ekvatorn – mellan breddgraderna 18 grader nord och 15 grader syd. De trivs bra såväl i lågland som högre områden, men sällan på marker som ligger mer än 1 300 meter över havet.

DEN VIKTIGA POLLINERINGEN
Pollineringen eller befruktningen – det vill säga överföringen av pollen från hanblommornas ståndare till honblommornas pistiller – görs av små Forcipomyia-myggor

Då måste deras arbete kompletteras med handpollinering: Flinka medarbetare får helt enkelt göra det minst sagt pilliga arbetet och försöka pollinerna så många blommor som går. Det är ett tidsödande och tålamodskrävande uppdrag och enligt beräkningar blir inte fler än cirka 3 av 1 000 blommor handpollinerade innan de blommat över.

Orsaken till bristen på Forcipomyia-myggor är ofta hårt driven odling och avsaknaden av miljöer de trivs i.

På Santa Teresa fungerar den naturliga pollineringen precis som den ska. Chokladknotten lever och förökar sig på marken under kakaoträden. Medarbetarna är noga med att låta exempelvis bortresande blad och skalresterna av skördade kakaofrukter ligga kvar och förmultna så att larverna får något att livnära sig på.

Chokladknotten är små – stoppas inte av några myggnät – och kan av naturliga skäl inte bära med sig speciellt mycket pollen från ett kakaoträd till ett annat. Det är knappt att pollen från en flygtur räcker till pollinering av en enda kakaoblomma. Knotten är dessutom inga skickliga flygare och blommorna är inte utslagna i mer än två dygn innan de faller av. Egentligen är det ett under att det överhuvudtaget bildas kakaofrukter!

De ingår i familjen Svidknott, (Ceratopogonidae), och är inte mer än cirka 2 mm stora. Något svenskt namn har inte myggan, men i en bok om flugor och småkryp såg vi att den kallades för chokladknott. Ett bra namn, tycker vi!

I klartext: Pollinering är livsviktig för all växtlighet. Utan pollinerande insekter kan inga blommor befruktas och därmed sker ingen fruktsättning. Samma villkor gäller såväl för potatisblommor i Värmland som kakaoblommor i Ecuador.

PÅMINNER OM EN AMERIKANSK FOTBOLL
Ur de små vackra, vitgulröda blommorna med fem kronblad utvecklas så småningom en frukt som under månader växer sig stor och vid skörd påminner lite grand om en avlång, amerikansk fotboll

Men enligt beräkningar i Ecuador är det inte mer än 0,1 procent av blommorna som utvecklas till en frukt. Och av de frukter som bildas kan så många som uppåt 60 procent gå förlorade på grund av väderpåverkan och olika sjukdomar.

I frukten, som normalt har fem skåror på utsidan, finns fem grupper med frön väl dolda i det vita, sötsyrliga fruktköttet. På Santa Teresa ger en kakaofrukt omkring 45 frön som räcker till en 60-grams chokladkaka med 70 procents kakaohalt.

Direkt efter skörden öppnas kakaofrukten, ofta med en machete. Fruktköttet rensas bort och fröna – de blivande kakaobönorna – tas om hand och transporteras till fermenteringsstationen.

Kakaofröna skiftar i färg från lila till vitt. Ju mer lila de är, desto mer antioxidanter innehåller fröna. Vita frön ger mer smakfull kakao, men innehåller färre antioxidanter.

Resterna av fruktköttet – som består av 90 procent vatten och 10 procent socker – som finns kvar på bönorna sätter omedelbart igång fermenteringen. Därför är det viktigt att platsen där fermenteringen sker ligger i närheten växtplatsen.

30 HEKTAR MED 35 000 KAKAOTRÄD
Vår kakaoplantage ligger i utkanten av staden Patricia Pilar i provinsen Los Riós i västra Ecuador

Det tar minst två år, ibland tre år, innan nyplanterade kakaoträd bär frukt för första gången. Men när de väl blivit fruktbärande kan de bli riktigt gamla, mer än 100 år.

Innan de första träden kunde planteras på Santa Teresa återställdes den hårt brukade marken till ursprungligt skick. Samspelet mellan jord, växter och djur måste fungera för att kakaoträden ska trivas.

– När det gick upp för mig hur det mesta av våra livsmedel ”produceras” började jag läsa på om ekologisk och hållbar odling, säger Luis. I dag är det en självklarhet för mig att vara rädd om vatten, miljö och människor. Plantagen är vårt bidrag till en mer hållbar värld.

Huvudstaden Quito ligger nordost om staden och den stora hamnstaden Guayaquil – varifrån nästan all ecuadoriansk kakao skeppas ut i världen – ligger söderut från Patricia Pilar.

Nja, ”vår” plantage kanske är att spetsa till det. Men vi ser den faktiskt lite som vår plantage, sedan vår mångårige vän Luis Leon blev delägare i WermlandsChoklad. Det är han som driver kakaoplantagen tillsammans med sin fru Maria och döttrarna Sofia och Daniela. Familjen Leon grundade plantagen 2015 och den omfattar i dag 30 hektar med omkring 35 000 kakaoträd. Samtliga är äldre varieteter av Arriba Naciónal.

– De äldre varieteterna ger bättre choklad med mer citrussmak och blommiga smaktoner, säger Luis. Nyare varieteter ger choklad med mer utslätad och neutral smak.

Kakaoträd behöver skugga och skydd av andra, större träd och det får de av en lång rad spännande sorter – exempelvis kanel, kokosnöt, guayaba, citron, macadamia, mango, babybananer, ananas och matbanan (plantain). Miljön är perfekt för kakaoträd – och för plantagens medarbetare som alltid har möjlighet till skugga.

ARBETE ÅRET RUNT
Arbetet på plantagen pågår året runt. Kakaoträden har inte någon vintervila och får nytt bladverk två till tre gånger per år

Växtligheten är intensiv och träden måste ansas och beskäras regelbundet för att inte ränna iväg okontrollerat. Pollineringen sker naturligt med hjälp av de små chokladknott som trivs i och omkring träden.

Kakao är en känslig gröda och kan lätt drabbas av sjukdomar. Att upptäcka och plocka bort angripna kakaofrukter är därför en viktig syssla för plantagens medarbetare. Men det gäller att se upp så det verkligen är en växtsjukdom som missfärgat och gjort hål i en kakaofrukt. För här finns det också spindlar som gärna gräver sig in i frukterna och sedan sitter och lurpassar på lämpliga offer!

SKÖRD TVÅ GÅNGER OM ÅRET
Kakaon skördas två gånger per år: På hösten är det huvudskörd och i februari–mars en mindre skörd

Men även övriga tider på året finns det mogna kakaofrukter som måste tas om hand. Kakaoträden blommar hela året och när de är i sin mest produktiva ålder kan ett enda träd ha uppåt 100 000 blommor per år! Så därför kan det finnas mognande frukter även utanför ordinarie skördetider. Ett normalt år kan ett enskilt träd ge omkring mellan 20 och 30 frukter. Ett riktigt bra år kan det bli uppåt 50 stycken.

På Santa Teresa går det lätt att plocka kakaofrukterna. Träden är inte högre än som mest fyra meter och de flesta kakaofrukter går att nå från marken. De som sitter en bit upp skärs loss från stammen med hjälp av en kniv fäst på långt skaft. På vildväxande kakaoträd – och odlade som inte beskurits – kan det vara betydligt svårare att få tag på kakaofrukterna och plockarna måste klättra upp i träden för att nå dem.

Frukterna måste skäras av med stor försiktighet för att inte skada det stället på stammen eller grenen där de vuxit. För blir det en skada är risken stor att det inte bildas någon ny knopp där.

Frukterna läggs i plastbackar som töms på flaket på en fyrhjulsdriven bil med lastflak. Den kör snabbt sin last till fermenteringsstationen i utkanten av plantagen där arbetet med att tömma frukterna på sitt innehåll inleds omedelbart.

En Arriba Naciónal-frukt innehåller mellan 40 och 60 frön i storlek 2 gånger 1 centimeter. Frukterna plockas ut för hand och flinka, vana fingrar rensar snabbt bort det vita fruktköttet från fröna – det vill säga de blivande kakaobönorna.

Vanligtvis blir det överblivna fruktköttet och skalen kompost. Men i framtiden kanske fruktköttet kan komma till användning: Det pågår flera projekt, framför allt i Afrika, där fruktköttet pressas till kakaojuice i mobila, solcellsdrivna anläggningar.

DEN VIKTIGA FERMENTERINGEN
Så fort som bönorna är rensade från fruktköttet läggs de i fermenteringsboxar av trä

När boxarna är fyllda täcks de på traditionellt sätt med rentvättade och riktigt fina bananblad. Självklart är det blad från de ekologiska bananträden i plantagen. I det varma klimatet kommer fermenteringsprocessen igång direkt. Det behövs ingen tillsats av jästkultur eller annat medel. De små rester av fruktkött som finns kvar räcker gott och väl för att starta jäsningen naturligt.

På Santa Teresa övervakas fermenteringen extra noggrant. Eftersom en del av kakaon ska bli rawkakao är det viktigt att temperaturen i träboxarna inte överstiger 42,5 grader – den övre temperaturgräns som gäller för raw food. Personalen håller därför ett vakande öga över termometrarna som sitter nedstuckna i kakaon. När temperaturen närmar sig 42,5 grader öppnas boxarna och kakaobönorna vänds. Då ökar luftcirkulationen och temperaturen sänks. Kakaobönorna vänds och blandas också med jämna mellanrum för att fermenteringen ska bli så jämn som möjligt.

Den kakao som inte ska bli rawchoklad får fermentera utan luftning och då stiger temperaturen till cirka 55 grader. Vår rostade WermlandsChoklad görs på kakao som fått fermentera i den högre temperaturen.

Luis Leon och hans team låter kakaon fermentera under fyra dagar. De har testat längre och kortare tider och även experimenterat med mängden kakao i fermenteringsboxarna, men kommit fram till att fyra dagar är optimalt. På den tiden reduceras syran i kakaobönorna lagom mycket.

Egentligen är det resterna av fruktköttet som fermenteras och inte själva fröet, den blivande kakaobönan. I början av fermenteringsprocessen börjar kakaofröet att gro och då dunstar de oangenäma syror som finns i fröet. I och med att groddningen avbryts förstörs cellväggarna i kakaobönan och saft från cellerna fördelar sig jämnt i hela bönan. Samtidigt som bönornas färg förändras från vitgul till brun utvecklas smaken på ett häpnadsväckande sätt. En ofermenterad kakaoböna smakar inte så gott eller inget alls. När groddningen avbryts blir kakaobönorna dessutom lagringsdugliga och kan sparas i månader, till och med flera år under gynnsamma förhållanden.

Det kan vara intressant att känna till att kakao som används till massproducerad lågprischoklad i vissa fall inte fermenteras. Den torkas på snabbast möjliga sätt för att spara tid – och pengar. Ofermenterade bönor är, som sagt, inte goda men det kompenseras med tillsatser och mycket socker i tillverkningen.

ROSTNING AV KAKAO
Kakaon vi använder i våra klassiska chokladsorter rostas till en början i produktionslokalen i anslutning till vår plantage i Ecuador

Här rostas de fermenterade och soltorkade bönorna i 115 grader i 38 minuter i kakaorostmaskinen. Den temperaturen och tiden tycker vi – och vår delägare Luis Leon – är perfekt.

Så småningom räknar vi med att rosta kakaon till vår klassiska choklad på plats i chokladfabriken i Åmotfors. Vi rengör våra maskiner noga när vi skiftar från rostad kakao till rawkakao och vice versa. Du som föredrar rawchoklad kan vara säker på att det inte finns någon rostad kakao i din choklad.

DEN VIKTIGA TORKNINGEN
När fermenteringen är avslutad innehåller de nu vackert bruna bönorna omkring 60 procent vatten

För att de ska få god hållbarhet och kunna vidareförädlas till choklad måste de torkas. Det måste ske direkt efter fermenteringen för att de inte ska fortsätta jäsa och därmed försämra kakaosmaken. På Santa Teresa brer medarbetarna ut bönorna på stora bord som lätt kan skyddas med flyttbart tak. Är det regn på gång drar man helt enkelt taket över kakaoborden. Torkningsprocessen påverkas av vädret, men normalt tar den fem till åtta dagar i anspråk.

När torkningen är klar packas kakaobönorna i säckar och förvaras sedan i anslutning till produktionslokalen. Större delen av kakaon som odlas på Santa Teresa vidareförädlas på plats och transporteras därmed inte någon längre sträcka. Kakaon som ska vidare till WermlandsChoklad för att bli rawchoklad pressas till block medan den som vi använder till våra klassiska sorter rostas och sedan mals till kakaomassa. Blocken och kakaomassan förpackas noga i kartonger på lastpallar och hämtas med lastbil direkt vid produktionslokalen. De kör till hamnen i Guayaquil och där lastas kakaon i en container som efter sex, sju veckor anländer till hamnen i Göteborg. Alltså ingen mellanlagring någonstans ute i Europa!

På senare tid har det uppmärksammats att transport och logistik av kakaobönor kan vara ett arbetsmiljöproblem på många håll. De torkade bönorna förpackas i jutesäckar som väger omkring 60 kilo. Säckarna lyfts och bärs av flinka bärare – nästan alltid unga män – som får slita hårt under tidspress och till minimal ersättning. Så ser det också ut i mellanlager och andra ställen i kakaoländerna där säckarna hanteras. Men alltså inte hos oss – det kan vara bra att veta!

PRODUKTIONEN I FABRIKEN
I chokladfabriken i ”Åmot” bearbetar vi kakaoråvaran i melangeuren tillsammans med kakaosmör och någon av våra sockersorter

Beroende på choklad tillsätter vi kokossocker, panelasocker eller dadelsocker. De två runda stenarna i melangeuren (från amerikanska Cocoatown) gör att doft och konsistens utvecklas samtidigt som rester av ättiksyra från kakaon dunstar. Tiden i melangeuren varierar beroende på kakaons egenskaper och värme i lokalen, men bearbetningen pågår ofta omkring ett dygn. Självklart håller vi ett vakande öga på att den kakao som ska bli rawchoklad inte blir varmare än 42,5 grader.

När chokladmassan är klar flyttar vi över den till någon av våra tempereringsmaskiner. Där tillsätter vi också några av våra smaker, exempelvis mintolja eller apelsinolja. Tempereringmaskinen håller chokladen flytande och i rätt temperatur vilket gör det lätt att fylla chokladkakeformarna som vi använder. Varje form ger tre chokladkakor som väger 50 gram. Temperaturen är exakt och anpassad för gjutning.

Några chokladsorter ska ”toppas” med smaksättning, exempelvis lakritsgranulat eller kakaonibs”. Toppingen har vi redo vid sidan om och strör den för hand över de nygjutna chokladkakorna. Det gäller att vara fingerfärdig och exakt – precis lagom mycket ska det bli!

Chokladformarna hamnar så fort som möjligt i kylen där chokladen sakta får stelna. När det gått ungefär fyra timmar kan vi med ett enkelt handgrepp vända chokladformen upp och ned och – vips – trillar de färdiga chokladkakorna ur! Har vi tur blir det inget stelnat chokladspill på formarna och då kan vi använda dem direkt igen. Är de lite randiga av choklad så blir det diskrummet!

Chokladkakorna lägger vi på bleckplåtar – sådana som ofta finns på konditorier och bagerier. Där får de vila några dagar innan det är dags att förpacka dem. Medan vi har en förpackningsmaskin för innerförpackningen är det handarbete som gäller för ytterförpackningen. Med tiden har vi – och våra vänner och familjemedlemmar – blivit snabbast i Vämland på att vika kartonger!

Våra chokladplattor för bakning gjuter vi på samma sätt – i formar som ger femton rutor. För att kunna producera många chokladplattor använder vi 150 formar per gjutomgång.